Fortsättning på Dags att vara ärlig.
Som sagt det var bara början i hela den här röran. Ska jag be om ursäkt för att jag berättar vad som hänt mig och vad jag har upplevt!? Tyvärr är det så det sett ut hela min uppväxt, ingen har trott på mig, så det har gjort att jag varit tyst om saker som hänt mig. Inte förrän nu har jag börjat förstå att det inte varit mitt fel och jag måste prata om det för att det inte ska ligga kvar i mig och gro, växa och explodera. Men tillbaka till den här röran, som är anledningen till att jag inte har kontakt med mina äldsta barn. Jag vill också säga att jag är inte perfekt på något sett och jag har gjort så mycket fel. Men just här har jag inte gjort fel, anser jag. Så...en anhörig, börjar dela med sig av sina sexuella fantasier, tar på mig på ställen jag i inte vill bli tagen på och jag blir paralyserad. Så jag vänder mig till min behandlande psykiatriker. Min fråga till honom är ju; Vad är det som händer!? Min psykiatriker som jag känner sen 20 år tillbaka, säger att personen har del